Det sköna är som ett blixtnedslag
»Det rättar sig efter ovädren ».
A. Breton - P. Eluard, L`immaculée conception
I den västerländska traditionen kan man urskilja två olika skönhetsuppfattningar. Den första, som kan betecknas som den estetiska, förknippar det sköna med en upplevelse av försoning, fred, harmoni mellan två motpoler; den andra, som kan betecknas som den strategiska, betraktar det sköna som en förmåga, ett vapen, en praktisk och användbar kraft. Det är inom ramarna för denna andra skönhetsuppfattning, vars teorier utformats i det hellenistiska traktatet Om det sublima av Pseudo-Longinos och i Acudeza av den spanske barockförfattaren Baltasar Gracián, som Walter De Marias artistiska verksamhet äger rum.
Av hans verk lämpar sig särskilt Lightning Field, en »permanent earth sculpture », som befinner sig i en öken i New Mexico, för en strategisk skönhetstolkning. Som bekant består skulpturen av ett fält, med måtten en kilometerXen mile, i vars inre utplacerats fyrahundra stålstänger med spetsiga ändar som fungerar som åskledare. Det väsentliga i detta verk är inte dess form, utan den kraft med vilken den för fram en enda, enkel och mycket gammal föreställning, som kan formuleras sålunda: det sköna är som ett blixtnedslag (1). Verket såsom form, såsom föremål för objektiv kontemplation är upphävt (2): det är inte vackert i sig, utan ett villkor för skönhetens tillträde. Utifrån denna synpunkt ingår det, hur omfångsrika och monumentala dess dimensioner än må vara, i konceptkonstens och minimalismens poetik(3). Det sköna är alltså inte tänkt som ett attribut till konstverket, utan som något som kommer utifrån, en oföruysedd och farlig händelse som överraskar oss, skrämmer oss, bringar oss ur fattningen. Konst är endast det som gör det möjligt för det sköna att uppenbara sig.
Men varför är det just blixtnedslaget, bland alla naturliga fenomen, som tycks förknippat med en strategisk skönhetsuppfattning? På latin finns det tre olika ord för att beteckna blixtnedslaget: fulmen, fulgor och fulgus. De syftar på tre olika sidor av denna tilldragelse. Det första ordet, fulmen, betyder vapen, pil: det är det medel som gudarna i den klassiska mytologin främst använde sig av för att bestraffa de skyldiga; det symboliserar Jupiters makt. Det motsvarar det greksika ordet keraunós, som just betyder blixtnedslag såsom pil (av keraízo förstöra). I det andra ordet, fulgor, ligger en underförstådd syftning på strålglansen, skönheten i det som uppenbaras, det blänkande skenet i det som framträder inför oss: det sköna innebär en framgång, en seger, av den enkla anledningen att det tar gestalt, är närvarande. Fulgor motsvarar det grekiska ordet asteropé, som är det ord som Homeros använder i sin episka poesi när han talar om blixten: det kommer från astér, stjärna och från roten *OKW-se, öga. Blixten är således stjärnans öga? Det tredje ordet fulgus slutligen är blixtslaget, snabbheten hos ljungelden, där både den första och den andra synvinkeln är inbegripna, såväl den krigiska handlingens snabbhet som eldens strålglans. En latinsk synonym till fulgus är corruscatio (av grekiskans korrússo, beväpna, hets upp, blåsa upp). På grekiska motsvaras fulgus av prestér, i vilket föreställningar om eld och att få något att bryta fram är underförstådda. Sammanfattningsvis kan vi säga med antikens människor att fulmen slår ned, fulgor visar sig, fulgus skakar om. Till grund för allt detta ligger en skönhetsuppfattning som inte bara är annorlunda utan diametralt motsatt den estetiska.
(1) Redan Platan betecknar till exempel åsynen av den älskade såsom »blixtrande» (Faidros 254 b) Pseudo Longinos jämför talarens ord med en blixt som bränner och drar med sig allting med en rasande och fruktansvärd våldsamhet. (Det sublima Par. 10 12 och 34.
(2) Thomas Kellein verkar inte vara av samma åsikt när han jämför De Marias verk med obeliskerna i det gamla Egypten (Walter De Maria. 5 Kontinente Skulptur, Staatsgalerie, Stuttgart, 1977.
(3) Såsom också påpekats av WA.L. Beeren (i Walter De Maria, Museum Boymans van Benningen, Rotterdam, 1984).
ÖVERSATT FRÄN italIENSKAN AV VIVECA MELANDER
»Det rättar sig efter ovädren ».
A. Breton - P. Eluard, L`immaculée conception
I den västerländska traditionen kan man urskilja två olika skönhetsuppfattningar. Den första, som kan betecknas som den estetiska, förknippar det sköna med en upplevelse av försoning, fred, harmoni mellan två motpoler; den andra, som kan betecknas som den strategiska, betraktar det sköna som en förmåga, ett vapen, en praktisk och användbar kraft. Det är inom ramarna för denna andra skönhetsuppfattning, vars teorier utformats i det hellenistiska traktatet Om det sublima av Pseudo-Longinos och i Acudeza av den spanske barockförfattaren Baltasar Gracián, som Walter De Marias artistiska verksamhet äger rum.
Av hans verk lämpar sig särskilt Lightning Field, en »permanent earth sculpture », som befinner sig i en öken i New Mexico, för en strategisk skönhetstolkning. Som bekant består skulpturen av ett fält, med måtten en kilometerXen mile, i vars inre utplacerats fyrahundra stålstänger med spetsiga ändar som fungerar som åskledare. Det väsentliga i detta verk är inte dess form, utan den kraft med vilken den för fram en enda, enkel och mycket gammal föreställning, som kan formuleras sålunda: det sköna är som ett blixtnedslag (1). Verket såsom form, såsom föremål för objektiv kontemplation är upphävt (2): det är inte vackert i sig, utan ett villkor för skönhetens tillträde. Utifrån denna synpunkt ingår det, hur omfångsrika och monumentala dess dimensioner än må vara, i konceptkonstens och minimalismens poetik(3). Det sköna är alltså inte tänkt som ett attribut till konstverket, utan som något som kommer utifrån, en oföruysedd och farlig händelse som överraskar oss, skrämmer oss, bringar oss ur fattningen. Konst är endast det som gör det möjligt för det sköna att uppenbara sig.
Men varför är det just blixtnedslaget, bland alla naturliga fenomen, som tycks förknippat med en strategisk skönhetsuppfattning? På latin finns det tre olika ord för att beteckna blixtnedslaget: fulmen, fulgor och fulgus. De syftar på tre olika sidor av denna tilldragelse. Det första ordet, fulmen, betyder vapen, pil: det är det medel som gudarna i den klassiska mytologin främst använde sig av för att bestraffa de skyldiga; det symboliserar Jupiters makt. Det motsvarar det greksika ordet keraunós, som just betyder blixtnedslag såsom pil (av keraízo förstöra). I det andra ordet, fulgor, ligger en underförstådd syftning på strålglansen, skönheten i det som uppenbaras, det blänkande skenet i det som framträder inför oss: det sköna innebär en framgång, en seger, av den enkla anledningen att det tar gestalt, är närvarande. Fulgor motsvarar det grekiska ordet asteropé, som är det ord som Homeros använder i sin episka poesi när han talar om blixten: det kommer från astér, stjärna och från roten *OKW-se, öga. Blixten är således stjärnans öga? Det tredje ordet fulgus slutligen är blixtslaget, snabbheten hos ljungelden, där både den första och den andra synvinkeln är inbegripna, såväl den krigiska handlingens snabbhet som eldens strålglans. En latinsk synonym till fulgus är corruscatio (av grekiskans korrússo, beväpna, hets upp, blåsa upp). På grekiska motsvaras fulgus av prestér, i vilket föreställningar om eld och att få något att bryta fram är underförstådda. Sammanfattningsvis kan vi säga med antikens människor att fulmen slår ned, fulgor visar sig, fulgus skakar om. Till grund för allt detta ligger en skönhetsuppfattning som inte bara är annorlunda utan diametralt motsatt den estetiska.
(1) Redan Platan betecknar till exempel åsynen av den älskade såsom »blixtrande» (Faidros 254 b) Pseudo Longinos jämför talarens ord med en blixt som bränner och drar med sig allting med en rasande och fruktansvärd våldsamhet. (Det sublima Par. 10 12 och 34.
(2) Thomas Kellein verkar inte vara av samma åsikt när han jämför De Marias verk med obeliskerna i det gamla Egypten (Walter De Maria. 5 Kontinente Skulptur, Staatsgalerie, Stuttgart, 1977.
(3) Såsom också påpekats av WA.L. Beeren (i Walter De Maria, Museum Boymans van Benningen, Rotterdam, 1984).
ÖVERSATT FRÄN italIENSKAN AV VIVECA MELANDER
